Ack Värmeland, du sköna, du härliga land!
Så står det i första textraden på den kända visan, och jag kan bara hålla med. Det är vackert i Värmland, och därför blev det lördagens utflyktsmål.
Men jag fuskade lite och körde genom Dalsland på hemvägen och där är det också mycket fint.
På det sättet blev det Vänern runt, motsols.
Av en slump ramlade jag in på Klässbols Linneväveri, ett mycket välskött företag med 100% kvalitet på sina fina textilier. Lin odlas tyvärr inte i Sverige numera, förutom på hobbynivå. Ett naturmaterial med en härlig känsla. Gör gärna ett besök i Klässbol, produktionen är öppen för visning på egen hand. Butik finns med både första och andra sortering.
För att få lite variation valde jag att köra V26 till Kristinehamn och sedan E18 förbi Karlstad, när jag nådde Granbäck svängde jag in på det mindre vägnätet och tog väg 175 mot Arvika. Nu börjar äventyret!
Jag tycker det är bra att flytta sig snabbt på de större vägarna, för att upptäcka nya vägar och platser lite längre bort.
Glafsfjorden rundade jag i Arvika och riktade styret mot söder, väg 172 mot Årjäng. Där har jag kört tidigare, och det är en härligt krokig och kuperad väg.
Ett tank och korvstopp i Årjäng där jag funderade på vilken väg jag skulle köra hem.
Solen sken och humöret på topp!
Jag rundar Vänern!
Det blev alltså fortsatt färd på väg 172, nu mot Bengtsfors i Dalsland.
Efter diverse små krokiga vägar var jag framme i Mellerud. Efter det blev det kända vägar utmed Vänerns strand, i Lisch….. vek jag mot öster och snart var jag hemma i Skövde igen.
60 mil och 9,5 timmar ren njutning. //Jalle
